mässa
I fredags så var jag och mamma på antikmässan i Älvsjö. Det fanns mycket fint. Även en del second hand/vintage butiker hade montrar. ELLE hade en ganska rolig och lekfull monter i temat.
Jag köpte lite smycken, fina svarta spetsar och ett original filmfotografi föreställande Vivien Leigh från filmen Borta Med Vinden. Jag älskar filmen och Viviens karaktär Scarlet O´hara. Hon kommer få hänga bredvid Marilyn och Anita Ekberg =)
Stilkrock. Jag gillar både stolen och den underbara roboten som egentligen är en bordsfläkt. 
Hittade även en stol som jag tror Ralf skulle ha gillat =) 
Lite mer min stil...
hej då lägenheten!
Sjukt skönt att slippa Växjö mer. Nu blir det praktik i Stockholm under våren och sedan blir det sommar i Norge igen.
Känns lite konstigt att inte veta hur jag ska bo efter sommaren. Nu bor jag i min pärla Saras lägenhet i Sickla. Upptäckte även att min praktikplats låg precis bredvid hennes lgh! Sablans tur för jag hade nog lagt mig på spåret (utan risk för att bli påkörd det här året) om jag behövt åka med cp-SL de här dagarna!
Så det här blir ett avskedsinlägg till min lilla studentlägenhet. Nästa gång kanske det blir villa. Eller tält. Man vet aldrig.
Tänk om detta var sista gången jag bodde själv? Fast jag har lite svårt för att kompromissa när det gäller inredning..
Men är man kär så går det nog bättre. Bara inte kinestecken på mattor/gardiner eller bardisk i vardagsrummet så kan jag nog överleva. Fläkt i taket skulle aldrig heller fungera oavsett kärleksnivå.
Hej då mina första egna lägenhet!
tattoo
Jag har aldrig känt någon större längtan efter att tatuera mig, mest för att jag tycker att det finns så otroligt många fula tatueringar och för att jag inte riktigt haft något drömmotiv som känts motiverande mer än en vecka eller två.
Men nu har jag funderat lite smått på att göra ett berlock armband med samma symboler på som på det armband jag hade i guld med olika berlocker från dop till 20-års dag. Det blev dock stulet för en del år sedan.
Rafael är tatuerare och har en del tatueringar. Han påstår att han tycker om min "vita rena hy". Haha!
Hans inställning till sina tatueringar är att de symboliserar olika episoder ur hans liv och att det därför inte finns någon anledning att ångra någon. Lite som ett slags symboliskt fotoalbum. Jag tycker det låter fint. Men lite rädd är man ju för att tröttna på den. Fast å andra sidan har jag alltid samma ögonfärg och jag tröttnar inte på det.
Jag tycker Chanels gnuggis tatueringar för våren 2010 är väldigt vackra i stilen. Men jag skulle nog inte vilja ha en Chanel logga på benet. 
trompe-l’œil
De här två är nog inte heller äkta...
The girls guide to everything
hemlis
Jag har inte läst boken men sett filmen en gång tillsammans med en vän då allt kändes hopplöst. Vi bestämde oss båda för att ta till oss den egentligen inte alls speciellt hemliga eller originella hemligheten, men vi gick verkligen in för det och trodde på det. Ingenting skulle vara omöjligt.
Ganska snabbt så löste sig allting runt omkring oss. Och det har bara fortsatt sedan dess. Många saker som kändes totalt omöjliga förut har skett. Och då inte genom stora, krävande ansträgningar bara en stark tro och vilja. Självklart ska man ha mål och ambitioner och sträva efter att uppnå dessa men genom att tänka rätt så liksom trillar pusselbitarna på plats av sig själv. Saker sker mot sina odds.
Vissa avfärdar det här som hokus pokus men jag är helt övertygad om att teorierna i The Secret är totalt avgörande för huruvida man lyckas nå sina drömmar eller inte. Stora som små.
En sak som tas upp i filmen är att visualisera sina drömmar för att påminna sig själv om att "en dag...". Exempel är folk som sätter upp sedlar på väggen eller en bild på sitt drömhus.
Det här är min anslagstavla som jag brukar ha inspirationsbilder och drömmar på =)
Just de här bilderna har hängt med ett tag nu. Dreams of freedom.
super typiskt!
Min kära ganska nya tv åkte precis ner i golvet och det går inte att få någon bild. Bara massa streck, ljudet fungerar dock bra.
Blir så less på mig själv när sånt här händer. Det är liksom typiskt, typiskt mig. Alla mina saker går jämt sönder. Just nu är min dator, tv samt mobil trasiga och allt är ganska nytt. Dock känns det bättre när det är teknik prylar som finns nya och jag har försäkring på. Min mamma köper alltid glas och dylikt till mig för hon vet hur mycket jag har sönder jämt. Det kanske låter som en överdrift men det är det verkligen inte. Jag tappar väldigt ofta bort saker och råkar ha sönder saker. Jag spiller jämt på mig själv också.
En vän till mig brukar säga att det spelar ingen roll om det regnar vatten ute, det regnar köttfärssås på mig...
Min kära Rafael upptäckte ganska snabbt att jag var otroligt "klumpete" som han säger på sin amerikansk-norska. Jag råkar ofta slå honom, knäa honom, tappa duschen i huvudet på honom eller peta han i ögat. Självklart aldrig med flit, som tur är börjar han bli van. =)
Det spelar liksom ingen roll hur hårt jag anstränger mig och verkligen försöker att INTE spilla, ha sönder något, missa tåget/flyget, bryta benet osv. det händer ändå och kommer alltid att göra. Oddsmässigt så kan jag nog påstå att det händer mig i mycket högre grad än andra människor omkring mig. Det är bara att acceptera. Vissa säger att jag har dålig motorik men jag tror helt enkelt att jag har ett litet otursmåln som ständig följer mig.
Som tur är har jag en otrolig tur i kärlek!
Happy Valentine!
all by my self...
Eftersom älskling är i Norge så får jag ha tjejigt mys framför Efterlyst med mig själv =)
Nya Elle och favorit godis. Lovely!
mad men
Den utspelar sig i 60-talets Amerika och handlar om en framgångsrik reklambyrå i New York.
Jag kan inte sluta förvånas över hur annorlunda allting var för inte speciellt längesedan. Framförallt förhållandet mellan män och kvinnor. Det är fina manér och gentlemanna fasoner som oftast inte är något annat än ett resultat av tron på att kvinnor är odugliga, sköra, hjälplösa varelser som framförallt ska göra livet enklare för männen.
Kvinnorna läser "Lady Chatterleys älskare" i smyg och alla röker hela tiden överallt. I sängen, i hissen. Ja, överallt går alla runt med en cigarett i mungipan. Skilsmässa är den största skammen som finns för en kvinna och männen har affärer till höger och vänster. Alla svarta människor heter Sam och man sover i nattmössa, papiljotter, nattlinne och en nattrock över det (!).
Självklart är serien fiction men ändå, allt var verkligen annorluna och jag är så otroligt glad att jag slapp leva under den här tiden. Jag tror inte att jag hade orkat kämpa emot och bli en stark och självständig, oberoende kvinna. Och tänk vad hemskt om jag hade blivit en såndär hemmafru eller sekreterare!
Jag hade dessutom varit totalt värdelös på det.
Detta har även fått mig att fundera över om det är så annorlunda jämfört med idag? Har kvinnorna blivit mer som männen eller har vi mötts mer mot mitten? Nej, jag tror snarare att kvinnor handlar mer efter ett så kallat manligt beteende än att män har anammat så kallade kvinnliga sidor!
jag vet inte om jag tycker det är bra egentligen. För att hård dra det hela så betyder det att kvinnor alltså anses starka när de har manliga egenskaper? Är dessa egenskaper som blivit tillskrivna att vara typiskt "manliga" verkligen bra, för någon oavsett kön?
Jag vill tillägga att jag inte har pratat med någon på ca 32 timmar och tar ut min frustration i detta feministiska och generaliserande utspel!
lååång natt
Tillslut gick jag upp och gjorde mannagrynsgröt. Jag tänkte att det kanske skulle söva mig som ett litet barn. Och det lyckades faktist!
En sommarmorgon med Sessan hos mamma...
...
Just nu har jag kanske den absolut tråkigaste perioden i mitt liv. Men om tio dagar så flyttar jag äntligen från min studentlägenhet här i Växjö. Snart, snart börjar min praktik i Stockholm och efter det kan jag äntligen åka till Norge och jobba och bo med älskling!
Tristessen här gör mig helt handlingsförlamad och omotiverad till allt. Kanke var det därför som jag tänkte att jag skulle börja med en blogg, för att ha något att göra i två veckor. Men nu har det gått typ en vecka utan att jag orkat engagera mig i den heller. Men jag ska ge det ett försök =)
Jag saknar mina vänner och älskling så fruktansvärt mycket...gör verkligen ingenting här, tiden står still.
Idag har jag iallafall gått en lång promenad efter att jag sov till klockan ett...
Igår hade jag fredagsmys med ett bigpack glass och Pom-Pom, jag kände mig väääldigt ensam och på gränsen till patetisk!
Så trist att mina girlies har flyttat härifrån och bara jag är kvar =(
