mad men
Idag har jag varit sjukt trött eftersom det inte blev många timmar inatt. Jag har spenderat dagen framför säsong ett av serien Mad Men. Jag kanske är sen med att upptäcka den men oj, vad den har fängslat mig.
Den utspelar sig i 60-talets Amerika och handlar om en framgångsrik reklambyrå i New York.
Jag kan inte sluta förvånas över hur annorlunda allting var för inte speciellt längesedan. Framförallt förhållandet mellan män och kvinnor. Det är fina manér och gentlemanna fasoner som oftast inte är något annat än ett resultat av tron på att kvinnor är odugliga, sköra, hjälplösa varelser som framförallt ska göra livet enklare för männen.
Kvinnorna läser "Lady Chatterleys älskare" i smyg och alla röker hela tiden överallt. I sängen, i hissen. Ja, överallt går alla runt med en cigarett i mungipan. Skilsmässa är den största skammen som finns för en kvinna och männen har affärer till höger och vänster. Alla svarta människor heter Sam och man sover i nattmössa, papiljotter, nattlinne och en nattrock över det (!).
Självklart är serien fiction men ändå, allt var verkligen annorluna och jag är så otroligt glad att jag slapp leva under den här tiden. Jag tror inte att jag hade orkat kämpa emot och bli en stark och självständig, oberoende kvinna. Och tänk vad hemskt om jag hade blivit en såndär hemmafru eller sekreterare!
Jag hade dessutom varit totalt värdelös på det.
Detta har även fått mig att fundera över om det är så annorlunda jämfört med idag? Har kvinnorna blivit mer som männen eller har vi mötts mer mot mitten? Nej, jag tror snarare att kvinnor handlar mer efter ett så kallat manligt beteende än att män har anammat så kallade kvinnliga sidor!
jag vet inte om jag tycker det är bra egentligen. För att hård dra det hela så betyder det att kvinnor alltså anses starka när de har manliga egenskaper? Är dessa egenskaper som blivit tillskrivna att vara typiskt "manliga" verkligen bra, för någon oavsett kön?
Jag vill tillägga att jag inte har pratat med någon på ca 32 timmar och tar ut min frustration i detta feministiska och generaliserande utspel!
Den utspelar sig i 60-talets Amerika och handlar om en framgångsrik reklambyrå i New York.
Jag kan inte sluta förvånas över hur annorlunda allting var för inte speciellt längesedan. Framförallt förhållandet mellan män och kvinnor. Det är fina manér och gentlemanna fasoner som oftast inte är något annat än ett resultat av tron på att kvinnor är odugliga, sköra, hjälplösa varelser som framförallt ska göra livet enklare för männen.
Kvinnorna läser "Lady Chatterleys älskare" i smyg och alla röker hela tiden överallt. I sängen, i hissen. Ja, överallt går alla runt med en cigarett i mungipan. Skilsmässa är den största skammen som finns för en kvinna och männen har affärer till höger och vänster. Alla svarta människor heter Sam och man sover i nattmössa, papiljotter, nattlinne och en nattrock över det (!).
Självklart är serien fiction men ändå, allt var verkligen annorluna och jag är så otroligt glad att jag slapp leva under den här tiden. Jag tror inte att jag hade orkat kämpa emot och bli en stark och självständig, oberoende kvinna. Och tänk vad hemskt om jag hade blivit en såndär hemmafru eller sekreterare!
Jag hade dessutom varit totalt värdelös på det.
Detta har även fått mig att fundera över om det är så annorlunda jämfört med idag? Har kvinnorna blivit mer som männen eller har vi mötts mer mot mitten? Nej, jag tror snarare att kvinnor handlar mer efter ett så kallat manligt beteende än att män har anammat så kallade kvinnliga sidor!
jag vet inte om jag tycker det är bra egentligen. För att hård dra det hela så betyder det att kvinnor alltså anses starka när de har manliga egenskaper? Är dessa egenskaper som blivit tillskrivna att vara typiskt "manliga" verkligen bra, för någon oavsett kön?
Jag vill tillägga att jag inte har pratat med någon på ca 32 timmar och tar ut min frustration i detta feministiska och generaliserande utspel!
Kommentarer
Trackback
