hejdågos
Nu lämnar jag Gävle och åker hem till Fredrikstad igen. Som alltid med ett visst mått av vemod. Nu dröjer det troligtvis till jul innan jag kommer hem hit igen =(.
Tack finaste, käraste som alltid får mig att känna som om vi ses mycket oftare än vi gör. Jag är så otroligt tacksam som har så underbara vänner ♥ . Kluvenheten med ett ben på två olika ställen blir så klart jobbig ibland. Det var aldrig meningen att stanna i Norge. Nu blev det så och jag är inte redo för att lämna det än. En stor fördel är att kunna byta miljö lagom ofta. Man uppskattar allt så mycket mer då!
Något som är extra jobbigt är att säga hejdå till SessanSnusa. Jag vet aldrig om hon lever nästa gång jag kommer hem. Hon är en väldigt speciell lite katt. Ibland när jag ringer hem så sätter mamma luren till henne och hon börjar prata och jama till mig (typiskt för Heliga Birmor är att dem "pratar" väldigt mycket). Hon äter endast lagad mat och varje dag får hon kokt torsk. Hon tycker inte om vanlig fil utan bara fjällfil. Sitter man på hennes plats i soffan blänger hon tills du flyttar på dig. En riktig liten primadonna är hon, men jag känner ändå en överväldigande kärlek till henne. Som de flesta gör mot sina djur antar jag. Att snuffsa ner mitt ansikte i hennes päls och gosa med henne är alltid det första och sista jag gör när jag kommer hem och åker härifrån.
Tack finaste, käraste som alltid får mig att känna som om vi ses mycket oftare än vi gör. Jag är så otroligt tacksam som har så underbara vänner ♥ . Kluvenheten med ett ben på två olika ställen blir så klart jobbig ibland. Det var aldrig meningen att stanna i Norge. Nu blev det så och jag är inte redo för att lämna det än. En stor fördel är att kunna byta miljö lagom ofta. Man uppskattar allt så mycket mer då!
Något som är extra jobbigt är att säga hejdå till SessanSnusa. Jag vet aldrig om hon lever nästa gång jag kommer hem. Hon är en väldigt speciell lite katt. Ibland när jag ringer hem så sätter mamma luren till henne och hon börjar prata och jama till mig (typiskt för Heliga Birmor är att dem "pratar" väldigt mycket). Hon äter endast lagad mat och varje dag får hon kokt torsk. Hon tycker inte om vanlig fil utan bara fjällfil. Sitter man på hennes plats i soffan blänger hon tills du flyttar på dig. En riktig liten primadonna är hon, men jag känner ändå en överväldigande kärlek till henne. Som de flesta gör mot sina djur antar jag. Att snuffsa ner mitt ansikte i hennes päls och gosa med henne är alltid det första och sista jag gör när jag kommer hem och åker härifrån.
Kommentarer
Trackback
